HBTQ

Jag har ett hemligt program inlagt i min dator. Med hjälp av det kan jag konstatera att det trots en månads tystnad från min sida fortfarande finns människor som besöker denna modesta plats i cyberrymden. Patetiskt eller trofast? Kan väl inte jag veta. Men det tillhör väl den mänskliga naturen kan jag tro, man vill gärna följa i hasorna på de människor som uppenbarligen håller i taktpinnen.

Annars är ju det här med att blogga mest för homosexuella och andra fördärvade i HBTQ-träsket. Och nej, jag skojar inte. Det ska vara ett Q med nuförtiden. Blogga. Alla ska ha en åsikt och göra sig så jävla märkvärdiga. Jantelagen är förvisson bara ett uppdiktat nyliberalt hjärnspöke för att få oss att skämmas när vi hatar dom som hatas bör men ibland kan man ju ändå önska att den verkligen fanns där grundligt inympad i vår hjärnstam. För nej, bara för att det är gratis och du vet hur man gör så betyder det inte att du har något att säga.

Förmodligen är det precis tvärtom.

Och nej, jag är inte bitter. Jag önskar bara att jag hade OZ säsong två på DVD samt två sexpack billig dansk folköl.

Och egen tid.

Nä. Usch vad trött och otrevligt det här blev.

Hej då.