Gud pekar med hela handen

Igår kväll satt jag och slösmekte mig själv lite lojt (vilket egentligen hörs på namnet, det man gör gör man så att säga lite på halvfart, men nog om det, stickspår) framför Fotbollskväll. Precis innan Glenn Strömberg och en annan snubbe jag känner igen men inte kan namnet på dök upp i ett inslag körde dom en liten jingel och jag kände så väl igen snutten! Lite trumpet och lite bas. Jag hatar sånt. Kan inte släppa det förrns jag kommit på vad det är. Men jag förträngde det med en kraftansträngning. Och så var det natt och det blev morgon med allt vad det innebär och jag tänkte att jag slänger på en skiva. Brukar inte göra det annars, allt annat ska hinnas med. Men idag gjorde jag det. Glodde lite i hyllan och fingrade lite innan jag plockade ut ett gammalt Chumbawamba album. In med det i spelaren, spår ett kör igång och JÄVLAR det är låten med snutten från igår!! BEE-YAAAATCH, kadasch!!, den allsmäkige örfilar upp mig, pekar med hela handen och ger mig ett kvitto svart på vitt att det är han som bestämmer och ingen annan. Nä, det är fan stort, gudomlig närvaro i vardagen. Som djupt troende kristen behöver man den där närkontakten med sin skapare lite då och då. För att ingjuta mod och förvissning, kraft att stå upp mot saraceer och sionister och andra mörkrets krafter som i våg efter våg angriper västerlandets andliga och moraliska murar.

Det är som på Fort Alamo.

Pix för att vara Davy Crockett.