Att synas i sömmarna

Det sociala kommer hit om en kvart. Tio noll noll, sa dom. Med myndig stämma. Tydligen en anmälan som trillat in, via dagis eller någon annan Bolsjevikgenusinstutition. Får man anta.

Jag har tänt en helvetes massa rökelse inne på toaletten. Inget signalerar begynnande galenskap så tydligt som när en människa öppet annonserar att, hej, kolla mig, jag har de sociala myndigheterna i faggorna men det struntar jag i. Jag sätter mig och bajsar ändå. Som om inget hänt, jag är Gud, ni är brickor i mitt spel.

Sen är det bara att spänna ögonen i dom, blicka rätt ner i deras förtappade själar och syna deras bluff.

Och så ska jag bjuda på kaffe och bulle. Ett säkert trick. Inte fan slår han sina barn, han bjuder ju på bakverk. Kommer dom tänka.

Nix pix, nu kommer dom snart. Måste pudra näsan!