...

Idag fyllde min dotter fem år.

Helt i sin ordning, givetvis. Man vill ju inget hellre än att dom ska göra det på en regelbunden basis och sedan vara så friska och krya det går däremellan.

Men det sitter ett litet vemod där i bröstet. Tiden som går så fort. Allt det man redan glömt. Alla de tillfällen till närhet man kastat bort. Alla de gånger man blivit för arg, varit för hårdhänt, haft för bråttom.

Man. Jag.

Det är bra att det skaver. Det håller en på tårna. En kniv mot strupen för att påminna om vad som egenligen är viktigt.