Plasto

Idag fyller min son två år.

Två.

Det är inga konstigheter med det. Men det känns ändå underligt. Alla som har barn eller husdjur eller tamboskap vet vad jag talar om. Först ligger dom där, söta och försvarslösa, diande sin mor. Sen, PANG!, har man halkat in i något slags maskhål i tidsväven och helt plötsligt är dom två.

Eftersom jag alltid gillat Finland, både språket och människorna, köpte jag en finsk leksak i robust hårdplast. Eftersom dom pratat så mycket om genus på dagis så tänkte jag att okej jag får väl köpa nån killgrej då. Fattar inte varför dom tjatar om det där hela tiden. Det enda grabben vill göra är ju att leka med dockor...