Rulla med smällarna

Vilken jävla grisnatt.

Jag är van vid att släntra iväg till jobbet, kolla lite på grejerna, kanske rädda ett liv eller två. Men det brukar aldrig vara några problem att klämma in en sex sju timmars sömn och lite lyfta skrot.

Inatt piskade dom upp oss från början till slut. Jag vacklade hem i gryningen som en skugga av mitt forna jag, som om jag spelat huvudrollen i ett par tre remakes av Matrosen och Stjärnan.

Och så finns det ju alltid en prick över i:et.

Min var det faktum att sonens gårdagsfeber omöjliggjorde dagens dagisvistelse vilket i kombination med gummans skolvistelse resulterade i cirka två timmars sömn på förmiddagen och det, kära vänner, tar sin tribut, kräver sin man, kostar mer än det smakar och så vidare.

Jag önskar jag jobbade med betong. Lättförtjänta pengar.