Ta lite jävla ansvar

Vi har precis kollat direktsändningen av Henrik Schyfferts stand-up show om det där 90-talet. Den var bra. Riktigt bra... Han var lite lik Morrissey, tycker jag. Lite sådär fyrkantigt gråsprängd. En gång var det någon som sa att jag var lik han Schyffert. Och då tänker jag att då kanske jag är lite lik Moz, också. Men så tänker jag på att det vid tre separata tillfällen inträffat att folk på stan trott att jag var Markoolio. Och att det vid två tillfällen hänt att vitt skilda personer helt utan anknytning till varandra funnit sig nödgade att påpeka det faktum att jag har "fiskögon". Och så är man liksom tillbaka på noll igen.

Bilderna från varvet finns uppe på nätet. Dom är helt jävla obarmhärtiga. Den där smärta kroppen med det lätta löpsteget som jag upplevde den där lördagen som nu känns som för hundra år sedan, den fanns inte. Det fanns helt enkelt inte.

Back to the old drawingboard. Som dom säger.

Ska ta en macka. Önskar jag hade en folköl till. Godnatt.