Nu ska jag på date med en mycket speciell kille. A very special guy. Om man vill översätta det direkt till engelska. Och då menar jag inte speciell som i psykiskt sjuk eller socialt handikappad. Icke! Utan special, helt enkelt.
Vi kommer förmodligen dricka amerikansk flasköl och dricka whiskey shots. Leka The Wire, helt enkelt.
Jag har påbörjat vissa förberedelser. Någon gång i början på nästa vecka kommer jag att överdosera på en kombination av fransk house och självhjälpsböcker med tydlig inriktning mot kognitiv beteende terapi. Efter detta kommer jag förhoppningsvis att upplevas som annorlunda, kanske som om jag inte riktigt är mig själv. Men det kommer jag att vara. Jag kommer att vara mitt nya jag.
Man har inte roligare än man gör sig. Det är ju allmänt känt. Jag kan bara önska att jag hade haft en polaroidkamera när jag var ung. Det och lika roligt som den här killen...
Snus och mus är mannens tjus, kaffe och pitt är kvinnans. Själv har jag börjat gilla risotto och Dennis Lehane.
Och så kom jag ihåg att jag nästan är kär i Sean Penn.
*edit* Göteborgska kan vara en oerhöt vacker dialekt. Lyssna på Lalehs "Bjurö Klubb" ( en helt fantastisk låt) eller vad som helst med Håkan Hellström... *edit*