Hej kompis

Att lova runt och hålla tunt. Förvisso inte en dödssynd. Än. Men trots detta alltid lika trist när det händer.

Man kan ta som exempel, helt hämtat ur luften, att någon tjatar på någon annan om någonting han sett på TV, en dokumentär med anknytning till den andres jobb kanske, och han tjatar och tjatar, han vill kanske ha en blank skiva så han kan bränna av den så bra är den och visst den andre han tänker fint, och tar med sig en skiva. Och så väntar han. Och väntar. Och väntar än idag.

Jävligt dålig stil, tänker ni. Jag kan bara hålla med. Tur att jag inte har sådana vänner. Då skulle jag nog tänka över den gemensamma framtiden med aktuell person både en, två och tre gånger.

Sug min apanage penis, så får du en krona

Ja just det.

Ett stort jävla grattis. Båda två.

Fetta

I över en månads tid har jag äcklats av ert ogudaktiga frosseri. Men nu är stunden inne. Dagen är här. Jag avnjuter en, men bara en. Jag är inte som er andra, där ni sitter med runda, glansiga kinder och trycker i er bakverk på bakverk. Jag föraktar er och hela den moderna civilisationen. Och jag tänker ta itu med er.

Men först ska jag äta min semla.

Tid för kontemplation

Det är ändå något visst med att ligga i en pöl av kallsvett på toalettgolvet och fundera över tillvaron. Man känner sig stor. Stark. När man med svag röst försöker påkalla uppmärksamhet för att be om en hink eftersom det kan gå åt både det ena och det andra hållet. Samtidigt. Men ingen hör. Dom har det så mysigt och sjunger Lilla Snigel tillsammans.

Packet

Perssons Pack är med all sannolikhet vårt lands genom tiderna bästa band. Både text- och musikmässigt.

Imorgon släpper dom ett nytt album. Öster om Heden. Har du Spotify kan du lyssna redan ikväll. Kanske finns det att ladda ner. Om du letar runt.

Jag ville bara att ni skulle veta.

Frågor på detta enkla? Trodde väl inte det. Då så. Då börjar vi peppa inför stundande turné...

Via Dolorosa

Dagen efter kvällen före. Mitt eget Golgata.

Men vilken kväll.

Göteborg. Sveriges New Jersey.

B.O.B

Hade Big E över på en kaffe för en stund sedan och som alltid smög sig samtalet nästan omärkligt över till den stundande apocalypsen.

Och så är man där igen. Diskussioner, fram och tillbaka. Vilken kniv? Vilka torransoner? Gerber eller Leatherman?

Hamnade sedan framför internet och hittade the bugout bag med stort B här.

Tänk att träffa på en sån snubbe fullkitad ute i skogen. Man skulle inte ha en chans...

SIDS

Jag gillar mitt jobb.

Men en del saker hade jag gärna varit utan.

Dan Le Sac vs Scroobius Pip - "Thou Shalt Always Kill"

Jättegärna

Mitt hår har börjat växa ut och befinner sig nu på den där föga smickrande Monchichi-längden kring sisådär 15 millimeter. Mia tycker inte om det. Hon säger att det får mitt redan stora huvud att se än mer uppsvällt ut. Sen försöker hon släta över det hela när jag börjar gråta och pratar om vilken fint formad skalle jag har. Och eftersom jag är både dum och lättlurad går jag på det. Varje gång. En välsignelse eller förbannelse? Kan inte bestämma mig...

En ren naturkraft

För en liten stund sedan greps jag av en förstörelselusta som gränsade till raseri, men eftersom jag är av naturen hämmad och timid och därtill hunsad av min kvinna fick jag kanalisera destrudon och har således städat och diskat, monterat ner och tvättat av lampskärmen i köket, skruvat av hjulen på TV-bänken samt sorterat och placerat om DVD-filmerna.

Nu har jag tagit tre Atarax och hoppas dom tar ner mig tillräckligt för att somna.