Good, childbearing hips

Mentalt är jag 32x34. I verkligheten sitter den storleken som en G-dräkt. Underkroppen domnar bort. Jag trippar fram som en kinesfröken med lotusfötter. Det är inte värdigt.

Imorgon ska jag betala våra räkningar. Finns det några pengar kvar efter den ekonomiska rådbråkningen funderar jag på att gå loss med lite shopping. Är sugen på ett par snygga vårtrainers. Bland annat.

Vet dock hur det kommer att sluta. Jag står där svettig och obekväm i hela min varelse med gråten i halsen och ambivalensen som en apa på ryggen. Panikköper ett storpack tubsockor för att liksom understryka vilket fullständigt misslyckande jag är. Det är i ärlighetens namn rent sorgligt att skåda.

Och nu? Rostat bröd...