I natt stal någon min cykel. Jag har en del Fritzl-ish grejer på lut för personen i fråga när jag får honom/henne för mig själv.

Nu kom jag att tänka på en sak. Här hade det ju passat perfekt med ett litet "hen" i rätt form. Men det hade ju blivit "henne".Eller?

Det får vara som det är med den saken. Jag tänker i vart fall inte lägga fingrarna emellan, oavsett könstillhörighet.

Ni tittar på Game of Thrones. Jag läser A song of ice and fire. Ni är sämst. Jag är rätt okej. I mina bästa stunder.

Min kropp var mitt tempel. Min borg. Den var hård som flinta, smidig som ett litet snabbt djur, disciplinerad.

Nu är den mjuk. Konturlös. Saggig. Om det är ett ord som finns på riktigt.

Det är djupt sorgligt.