Oajajajajbuff

Igår somnade Signe i sin egen säng för första gången. Gick hur smidigt som helst, hon tyckte det var en toppen idé. Den ende som verkade tycka det var jobbigt var jag. Fick som en stor klump av separationsångest i bröstet. Som tur är vaknade hon framåt 23-tiden och sov hos oss efter lite gråt och velande fram och tillbaka. Men herregud. Hur ska det gå när hon flyttar hemifrån?

Ju mer jag tänker på det desto mer orättvist blir det att det inte är jag som är på Kuba eller var som helst där det är lite ljusare, lite varmare och finns en träaltan med hammock och kall, ljus öl som bara väntar på mig... Om man gör ett litet snabbt överslag på kostnader och inkomster och allt sånt man ska väga in så kommer man fram till att nix pix det blir inget i den vägen förrän du har passerat 40 grabben. Upplyftande.

Nähänä. Nu ska jag kika igenom lite bloggar som jag brukar titta till. Sen sova, antar jag.