Ögongodis

Jag cyklar fram och tillbaka till jobbet iförd shorts och folk har ingen skam i kroppen. Helt ogenerat kastar mötande gång- och cykeltrafikanter lystna blickar upp mot mina ljumskar och min skattkammare. Det har gått så långt att jag funderar på att ta vagnen istället.

Idag har jag varit mycket trött samt lärt Signe att säga "fyllecell".

Punk

Idag hade arbetsledningen påbjudit utbildningsdag. Jag har varit på sex sådana tillställningar tidigare och dom har sugit allihop. Förmodligen är det därför som uppslutningen inte varit den bästa vilket i sin tur har lett till att dom där uppe surnat till och hotat med bestraffning för arbetsvägran.

Idag var det även seminarium i skolan. Alla som pluggat vet att seminarium är en rätt soft examinationsform där man sitter och snackar i grupp om ett ämne men missar dom blir det hell to pay och man får lämna in typ sex tätskrivna A4 sidor istället. Lägg till detta en föreläsning av vår ambulansöverläkare samt det faktum att vi nästa vecka ska ha en heldag i skolan om exakt samma ämne som avhandlades på utbildningsdagen.

Men nej, nej. Det går ju för fan inte att släppa på tyglarna det minsta trots att personalen på eget initiativ förutom heltidsjobb väljer heltidsstudier som i slutändan höjer verksamhetens kvalitet. Närå, det är arbetsvägran. Det blir en prick i ett register någonstans ( jag kan se idioterna framför mig med en lång lista med namn och en sån där röd BingoLotto duttpenna som dom prickar av med).

Men det ska jag säga att det köper jag inte. Och jag brukar inte ha svårt för att svälja stoltheten men nu har dom provocerat fram punkaren i mig. Kom och plocka säger jag. Ge mig en prick. Men då ska jag fan ha skriftligt på det med stämpel och underskrift och det ska fan ramas in och hängas på kontoret. Det kan dom fatta!

Simglasögon is the new black

Dagen efter

Sverigedemokraterna fick 22% av rösterna i Landskronas kommunalval.

What the fuck!?

Vad är det för fel på skåningar egentligen? Är det blåsten? Vindpinas dom till att bli idioter och att prata obegripligt?

Den enda tröst som står att finna just nu är väl att Folkpartiet gjorde ett rätt dåligt val. Inte för att det spelar någon roll. Äckel-Leijonborg får ändå vara med och bestämma, det aset.

Jag fattar det inte. Moderaterna. Fabrikörernas och de adligas parti. Hur tänker människor? I det närmaste fullständigt obegripligt. Hela denna jävla cirkus sammanfattas antagligen bäst av min vän Mälas visdomsord:

"Folk är fan inte kloka"

Valvaka

Kamrater.

Ta väl vara på folkhemmets sista skälvande timmar.

Imorgon firar borgarna.

Därefter påbörjas nedmonteringen av det gemensamma.

Det känns förjävligt när jag tänker på det.

Utförslöpa

Med lite snabb huvudräkning kommer jag snabbt fram till att när det här passet är över har jag jobbat 76 timmar denna veckan. Det är för mycket, jag känner det i kroppen. Börjar bli lite snurrigt...

Imorgon är det val.

Jag är rädd för att borgarna nog kommer vinna. Folk är inte kloka. Det måste vara arbetarrörelsens och sossarnas stora misstag, att det blev för bra i Sverige. Och nu kommer dolken i ryggen. Otack är världens lön.

Tjugofyragradercelsius

Sommaren har gjort en sen comeback. Rest sig på åtta. Tre fyra dagar vackert väder är som ett dyrt parfymerat balsam för själen.

Man blir som ny.

Nedräkning

En månad kvar till beräknad nedkomst.

En månad till så är man tvåbarnsfar.

Tvåbarnsfar. Smaka på ordet. Låt det rulla runt i munnen och se mig för er inre syn. Utvakad med monchichifrisyr, gles skäggstubb och bristande intimhygien.

Eller kanske bara helt mysharmonisk med ett lyckligt leende på läpparna. En unge på dagis och en som sover 24 timmar om dygnet.

Vem vet? Spänningen håller helt klart på att stiga även om jag trots Mias ansenliga mage inte riktigt kan relatera till vad som komma skall. Kanske ren självbevarelsedrift från naturens sida. Man glömmer bort hur det var förra gången. Natt efter natt med Simpsonsrepriser vid halv fyra på morgonen. Sitta uppe och sympatiamma med Mia. Köra barnvagn över tröskeln till vardagsrummet fram till klockan sex och sen gå till jobbet. Idel fina minnen.

Vill minnas att jag ångrade mig både en och två gånger.

Inte nu längre.

Bring it on!

Weekender

Kommer ni ihåg låten? Kanske inte. Men videon då? Kunde just tro det!

Jag har haft en riktigt fin helg. Båtat ut och hängt på Vrångö. Långpromenerat i närliggande stadsdel västerut ända ner till älven och lunchat och ätit glass och kollat på Signe hårdstuffandes till något obskyrt tremanna rockabilly band. Fått en jättefin tröja i present av min tjej. Kollat första avsnittet av Saved. Städat.

Ni hör ju själva.

Flowered Up hette dom. Bandet.

Nu ska här jobbas

Ja jösses imorgon drar jobbet igång igen och det känns väl sådär. Blir mjukstart i alla fall. Dagpass och sen långhelg. Så egentligen borde jag väl inte lipa. Men det är ju som det är, man är ju gjord av mjukt bröd. Det har jag vetat sedan länge.

Tröstar mig med hela skandalkarusellen runt Folkpartiet. Rätt åt smygfascisterna. Dom är ju på gränsen till värre än Moderaterna. Jag gläds i djupet av mitt hjärta när jag tänker på hur Lars Leijonborg sitter och våndas i sitt residens. Hans olycka är ren och skär glädje för undertecknad.

Lickins & Lockos

Lickins & Lockos. Vilka är dom?

Jag har ingen som helst aning men skulle bra gärna vilja veta. Signe påtalade deras existens för oss för typ två veckor sedan. Dom har nämnts vid namn, i övrigt är mycket höljt i dunkel. För att inte säga allt. Varför är dom här? Vad vill dom oss? Hur ser dom ut? Rätt viktiga frågor tycker jag själv. Dom kan ju vara hur otäcka som helst men är ju för fan osynliga! Jag kan inte leva så här. Mitt hem och privatliv är invaderat. Det känns inte bra. Jävligt läskig namnkombination också. Speciellt när hon uttalar den.

Nu kör det i magen.

Bäst att tysta den med lite Texas Pecan och ett par Rennie.

En vidrighet

Jag har just kommit hem efter att ha varit nere på Willys och handlat lite varor.

Direkt när man kom in hade dom en bastant kokbok från Bonniers på rea. Inget för mig egentligen men jag stannade ändå och bläddrade lite planlöst. Boken föll upp och ett recept på "Fårsmäcka" fläkte ut sig.

Jag smällde igen boken. Äcklad och med en känsla av att saker och ting aldrig skulle kunna bli som förut, som innan.

Jag kan inte ens föreställa mig vad för sorts maträtt som döljer sig bakom ordet Fårsmäcka. Jo jag kan men jag vill inte.

Vem namngav denna maträtt? Vem har efter detta fortsatt att laga den? Och vem i Guds namn har ätit den?

Jag gick ner till butiken för att handla livsmedel. Jag kom hem ärrad och skakad i mina grundvalar. Detta var inte en deal jag var beredd att göra!

Liseberrrg ellerrr!?

Heldag på Sveriges förnämsta nöjesfält courtesy of Kalle och Skanska. Den privata sektorn överröste oss och respektive döttrar med mängder av stora åkhäften, matpengar, lotter och betalade givetvis entrén. Har haft det fantastiskt trevligt. Bara åkt barnattraktioner som kostade typ en kupong eller var gratis för vuxna så biljetterna räckte långt. Och så har det inmundigats mat och fika. Alltihop till tonerna av svängig dansbandsmusik eftersom det såklart var Dansbandens dag på allas vårt vackra Liseberg!

En bra dag

Eftermiddag på Plikta.

Eftersom jag är något överklassificerad för hela pappajobbet var det inga som helst problem att det började vräka ner ungefär halvvägs. Plockade bara fram regnstället till Sickan och paraplyet till mig själv. Log inombords åt halvmänniskopapporna som skrikande tog skydd under tak i det lilla huset i mitten där dom fick trängas som den skock får dom är. Blev lite full i fan och sprang fram och skrek "Jävla amatörer!" åt dom på rätt nära håll och kastade mitt paraply rätt i ansiktet på den som stog närmast. Sen blev det rätt dålig stämning och vi fick gå därifrån. Men det är så det är. Man måste statuera exempel. Lay down the law som de säger i Staterna. Tror jag.

Var på MVC idag och peppade lite inför förlossningen. Fick berätta om alltihop och när jag kom till delen där Mia låg nedsövd på uppvaket ( OK, ni snackar inte snacket fråga om ni undrar) och Signe på spec.förlossningen och jag satt där nere i ett TV-rum och dom okänsliga jävlarna kom med en bricka med kaffe och ostmacka och visst det var bra det kunde jag behöva men dom kunde ju plockat bort dom två champagneglasen med cider och en jordgubbe i varje. Jag menar för helvete! Jag började i alla fall nästan grina. Det sitter nog rätt djupt det där. Utan att jag fattat det riktigt. Det där med känslor kan vara tuffa saker.