Death Is Not The End

Känns motigt att sitta och försöka häva ur sig något när YouTube är nedlusat med pärlor som den här ovan. Så jag hoppar över det. Tryck på den vedertagna symbolen för uppspelning och njut i 03:27 minuter.

Det var fint väder

Tog en sväng i Änggården. Här är en lista över de djur jag såg:

- En gul fjäril.
- En annan sorts fjäril.
- En groda/padda.
- Ett flertal olika hundtyper.

Här är en lista på vad jag fick:

- Lite färg.
- Tre skavsår.

Stjärnläpp

"Pschdink... Pschdink... Du har en stjärna på din läpp!"

Mia vaknar och pekar uppfodrande. Vad svarar man på det?

No One Likes Us

Egentligen hade jag tänkt skriva nåt om att Henning blivit insatt på Fenemal efter att ha krampat och legat inne men jag vet inte han är i fin form och med lite tur är det en lindrig form av epilepsi som växer bort så jag drar till med en Millwall ramsa och låter mig påminnas om ett par trevliga Londonbesök back in the days.

Förstafemman på isen

Då var vi fulltaliga igen här hemma. Henning skrevs ut efter ronden idag. Känns helt ok. Det blir uppföljning om två veckor. Får se vad det blir av det.

Extra plus till Jebbe, Fredrik & Mäla.

Till kojs

Lång dag. Hem en sväng efter jobbet och sen direkt upp till BKÖ. Pigg som en mört, fullt med spring i benen. Bara prima liv där uppe, Henning glad som en lärka. Minns inte riktigt hur men dagen har i alla fall förflutit. I ett mer eller mindre komatöst tillstånd. Men nu är räddningen nära. Om jag reser mig upp och faller bakåt landar min kropp på madrassen och jag faller i sömn. Och det är just vad jag tänker göra. Mer eller mindre precis nu.

Pappa Judas

Jobbar dygnet. Känner mig som en förrädare. Har lyckats ta mig upp till BKÖ tre gånger under dagen. Alltid något. Och så hjälper svärmor till att hålla ställningarna. Man är lyckligt lottad som har familj som ställer upp. Annars är det som tidigare. Henning ligger och ser ut att må som en prins. En tjock prins. Gillar all uppmärksamheten. Ser inte på något vis sjuk ut. Och det är ju ett gott tecken. Så vi får se vad som händer. Tror inte det blir något förrän på måndag då doktorerna kommer tillbaka efter att ha avnjutit helgen i sina jättevillor vid havet, spelat golf, åkt runt i sina stadsjeepar, ätit snittar och gudvetallt. Men vafan. Det är bra att dom finns.

Kvar på sjukan

Något av en heldag idag. Ultraljud, fler blodprover och en neurolog som kom och kikade. Dom har inte hittat något avvikande än men verkar luta åt att det är någon typ av kramper. Vi får stanna åtminstone över helgen för observation och sen ska dom tänka lite på om det behövs ytterligare EEG och kanske lite medicin. Vi får se. Känns rätt ok . Han hade ett anfall imorse och då var det en sköterska som såg det så nu vet dom säkert att det inte bara är ett par hysteriska föräldrar som dragit igång. Nej, nu kommer snart svärmor. Måste städa lite och sen en sväng till BKÖ innan jag jobbar dygnet imorgon. Det sistnämnda hade lika gärna kunnat kvitta.

Lillgrabben ligger inne

Henning är lite krasslig. Eller, egentligen är han precis som vanligt men ändå inte. En liten tjock kille med en stor påse gott humör. Men något är inte riktigt som det ska. Det började i förrgår. Signe var på dagis och vi andra hade lagt oss i sängen för att ta det lugnt. Grabben skulle äta. Så var det som att han försvann bort, låg och blickade ut i evigheten. Så långt okej kan man tycka men sen slutade han andas. Varade väl inte så länge även om det kändes så, en halvminut kanske, men det var tillräckligt för att han skulle bli blå om läpparna och blek om kinden. Sen kom han igång igen och låg och var lite tagen och gnuggade sig i ögonen ett par minuter. Och sen, som vanligt. Så det blev vagnen upp till BKÖ, sex timmar på akuten och sen upp på avdelning. Andra natten inatt. Dom har kikat på det ena och det andra. EKG, EEG, prover, odlingar... Får se om dom blir nåt klokare imorgon. Min gissning är att han fått en släng av epilepsi och haft ett petit mal. Eller flera egentligen. Samma sak verkar ha hänt i torsdgas när jag var på jobbet. Det blev en del ståhej men när jag kom hem var han som vanligt och vi tänkte väl att det var inbillning . Sen har det varit två tillfällen till då jag hittat honom och tyckt att han varit lite blå om läppen och lite borta men va fan man tänker att det var nog inget han är ju helt som vanligt annars. Vi får se. Han är på rätt ställe i alla fall. Känns tryggt att veta att han vilar i Landstingets varma famn. Och det finns bra mycket värre sjukdomar än epilepsi. Tar man hissen två våningar upp i samma hus finns det avdelningar med barn som ligger för döden. Det tål att tänkas på.