Festivalfacit

Way Out West var riktigt bra. Jag hade nån tanke om att skriva en massa hit & dit om det ena och det andra men jag jitter inte med det. Kan bara säga att trots att man var inställd på det motsatta så smällde lördagen fredagen ordentligt på fingrarna och The Ark var riktigt, riktigt bra, Teddybears STHLM ännu bättre ( kanske bäst av alla och inspirerade till en rad framtida filmkvällar var ni där vet ni vad jag menar) och Kanye West en cool katt. Man fick inte med korken till flaskan när man köpte läsk och vatten, säkerhetsskäl kallade dom det man skulle visst kunna halka och slå sig om man trampade på en luftfylld PET-flarra och visst det köper jag, det roliga var att kolla in alla förvirrade göteborgare som inte visste hur dom skulle dosera sin GHB. Primal Scream var så jävligt dåliga, största besvikelsen och Bobby lulla runt som om han kört för mycket rökheroin under dagen. Förmodligen var det väl precis det han hade. The Pogues... Har velat se dom sen jag köpte If I Should Fall From Grace With God på vinyl för länge sen när jag fortfarande var smärt och en handsome devil om ni frågar mig. Nu vet jag inte vad jag ska tycka. Det var en knivskarp balans mellan sorgligt och något annat, svårdefinierbart. Han är ju ett fyllo, stackarn, ett fyllo och ett geni. Men när han till slut tog sig samman och dom kör Rainy Night in Soho är det ändå precis så bra som jag önskat hela konserten skulle varit. Hives var trams. Fattar inte att alla musikjournalister gillar dom. Kanske för att dom är idioter? Jag vet inte. Säkert! var riktigt bra men Franke kanske sämst. Du han på GP, du är kass. Och ta upp skjortan ur jeansen. Tre fyrar till teddybjörnarna gav han också. Jösses. Mia diggade Eryikah Badou men jag la lillgrabben då. Gott kaffe i kaffetältet från Nöller. Minimalt med fylla och svineri men långa, långa köer här och där. Vad har jag glömt? Jo, hang the VIP-area. Olikfärgade armband... Blir bara förbannad. Eh, hmm. Trevligt med alla vänner på plats. Och trist med femti spänn för mellanöl. Men skit i det. Nästa år går jag igen. Och om en sisådär femton år när ungarna vill gå så säger jag visst, kör i vind. Jag hänger med!