O to the Z

Jag vet en kille. Vi kan kalla honom en bekant. Han är som den där lille stackaren i en av Alfons Åberg böckerna, han som bara vill bjuda på godis och är på vippen att ta till lipen hela tiden. Förmodligen har han sett mig ute någonstans och pejlat in att jag har alla de kvaliteter som krävs för att kunna benämnas Alfahanne. Och efter det är han mig ständigt i hasorna. För att ställa sig inbjuder han ständigt på kaffe och ger mig små presenter. Så han får hänga runt. Så länge han inte blir för närgången.

Senast jag stötte på honom sträckte han med darrande hand fram ett par DVD-skivor som visade sig innehålla första säsongen av OZ. Spanade inte in det när det gick på TV för några år sedan. Lysande underhållning, måste jag säga!

Jag är MacManus. Vem är du?