Granen uppe

Idag har fastighetsskötaren fått upp ett styck gran med tillhörande belysning på gården. Ser lika kackigt ut som vanligt. Jag fattar inte att dom kan få arrangemanget så misslyckat varje år...

Pillertrillaren

Mitt hjärta bultar varmt och rött för läkemedelsindustrin. Förälskelsen gäller just nu främst omeprazol. Men jag misstänker att det kan glida över i en menage à trois med lille blyge cefadroxil framåt mitten av veckan. Tecknen finns där.

Jag känner vördnad och tacksamhet inför det faktum att jag lever i ett land där endast en receptblankett eller dess elektroniska motsvarighet står mellan mig och ett hav av läckerheter.

Jag behöver inget socker i botten för att få ner min medicin. Icke.

Gastroenterit

En av de stora fördelarna med mitt jobb är att man kan bli smittad av diverse sjukdomar. Just för tillfället går jag exempelvis och väntar på om jag ska drabbas av gastroenterit eller inte. Inkubationstiden ligger någonstans mellan 12 till 24 timmar. Har klarat halva tiden. Kommer klockan att klämta? Måste erkänna att det föreligger en lätt spänning inför detta. Jag har aldrig gillat att kräkas. Eller kissa med stjärten.

Supernatural

Idag har det hänt ännu mer freaky stuff. Grejer som hade platsat i The Twilight Zone.

Det är inte gamla goa Götet längre, det är Derry eller Castle Rock...

Slumpens skördar

Som ni säkert inte vet har jag ett litet spionprogram installerat som visar allt om er, från IP-nummer till skostorlek till begågna dödssynder.

Jag kan även se om ni trillat in på bloggen via något annat ställe i cyberrymden, typ en Google-sökning eller dylikt.

Och just idag var det någon som bestämde sig för att söka på ordet "lärandekurvan", fick mig överst på listan och tittade in.

Inget konstigt med det, tänker ni. Men kolla då här! Är det slumpen, frågar jag, eller är det ett gudomligt ingripande? En signal från frimurarna? Den judiska världsomspännande new order konspirationen? Jag har inga svar men det är riktigt otäckt.

Sover med tänt ljus och dubbla lås inatt...

Veckans boktips

"War Surgery in Afghanistan and Iraq: A Series of Cases, 2003-2007".

Mest för bildernas skull.

Go, David, Go!!!

När jag var yngre och min mor coachade mig inför stundande matteprov suckade hon ofta, skakade på huvudet och upprepade sitt matematikmantra:

"Är det här svaret rimligt, min son? Är det rimligt?"

Sen örfilade hon upp mig så det sjöng i huvudet.

I många år kunde jag inte med det där snacket, men med tiden har det på sätt och vis fått bli mitt andra valspråk, hack i häl på Folk är fan inte kloka.

Betänk detta och gör sen en djupdykning ner i den svenska konspirationsteorins mecka, vaken.se. Särskilt njutbart är deras forum. Det är inte utan att man börjar kika sig över axeln efter människoätande big brother ödlor och dylikt...

Ha det bra därute!

Inte alla hemma

I ett tafatt försök att blidka Dig och söka förlåtelse för min försvinnande låga halt av inspiration i blodet inbjuder jag härmed alla och envar till Josefs Värld.

Detta är ett av alla de vattenhål i cyberrymden där galenskapen fått blomma ut under helt okontrollerade former. Det är således njutbart men samtidigt lite otäckt att vandra runt bland denne uppenbart omedicinerade mans tankar och idéer.

Men ge dig hän! Och stanna sedan upp och gläds över att du förmodligen inte är hälften så tokig som du tror...

The Gaslight Anthem - Drive

...

Idag fyllde min dotter fem år.

Helt i sin ordning, givetvis. Man vill ju inget hellre än att dom ska göra det på en regelbunden basis och sedan vara så friska och krya det går däremellan.

Men det sitter ett litet vemod där i bröstet. Tiden som går så fort. Allt det man redan glömt. Alla de tillfällen till närhet man kastat bort. Alla de gånger man blivit för arg, varit för hårdhänt, haft för bråttom.

Man. Jag.

Det är bra att det skaver. Det håller en på tårna. En kniv mot strupen för att påminna om vad som egenligen är viktigt.

Små grytor har också öron

"Yeah, motherfucker. Yeah."

Avdelning Signe pratar för sig själv på lekplatsen.

Underavdelning pappa måste börja tänka på vad han säger inför sin dotter.

Blomster

Jag är väldigt förtjust i mina orkidéer. Och nu har min omvårdnad burit frukt. Två nya blomstänglar har börjat klättra mot himlen likt frodiga, klorofyllstinna manskön.

Hela familjen följer det hela med spänd förväntan.

Alldeles för mycket musik

Musik är inget kul längre. Jag har drabbats av den obegränsade tillgångens förbannelse. Bittorrent hit och bittorrent dit. Man far runt och blir sen sittande som en stinn, självgod ekorre. Men vart tog kittlingen utmed ryggraden vägen? Ståpälsen?

Har någon sagt att det var bättre förr? Det var det. När man gått och väntade på den där vinyl 7" med något obskyrt crustpunkband från Belgien i en månad och den damp ner i brevlådan. Och man satt där och lyssnade på fyra enochenhalvminuts låtar gång på gång på gång, vände och vred på omslaget. Drömde sig bort.

Någon har tagit det ifrån mig. Kanske jag själv.