Leve the Lundby bambatants!

Nationen är i uppror efter det att ett rådigt varubud med sin mobil lyckats filma en bambatant eller två som skopar upp spilld spaghetti från golvet. Inte mer än rätt, säger jag. En snabbt avklarad process mot dessa missdådare är av nöden, gärna i en militärdomstol med arkebusering eller dylikt som påföljd...

Är folk inte kloka? Eller, ja, det vet jag ju att dom inte är. Men det måste väl finnas gränser? VAD är problemet? Upprörd hade jag blivit om dom hade slängt perfectly good mat bara för att ett litet något av det vidrört den nästintill kliniskt rena ytan som golvet i ett svenskt skolkök utgör. Helvete. I stora delar av världen skulle dom gråta av lycka om dom kunde upprätta den sanitära nivån i sina operationssalar. Istället drar drevet igång och tidningarna fylls av upprörda insändare. Idioten, fascisten och gottköpspojken Bert Karlsson tillåts återigen öppna munnen i det offentliga rummet. Snälla, små människor. Gnälla över lite mat på golvet samtidigt som man varje lördag släntrar ner till gottebutiken och plockar äckligt bakterietäckt godis från förvaringskärl så eftersatta och odescinfecerade att man nästan med blotta ögat kan se hur det rör sig däri, godis som vidrörts av små knubbiga calicibeströdda fingrar, vridits och vänts på för att sedan läggas tillbaka. Där har ni en motbjudande företeelse. Men skrivs det spaltmeter om det? Jag förtvivlar. En pandemi skulle göra folk gott, något som drar med sig en eller två tredjedelar av mänskligheten och lämnar rum för lite sunt förnuft...