Ett land, ett folk

Vårt blivande drottninggemål har fått en ny njure. Så fint. Så bra.

Men allvarligt talat. Vart är vi på väg? Var i detta avlånga, sorgligt bortklemade land flyter det fortfarande karolinerblod i ådrorna? Var finns de raka ryggarna, viljan att slåss till siste man? Var finns det lite stake?

Jag bara undrar.

Socialdemokraternas skattefinansierade offentliga sektor har långsamt sugit livsblodet ur vårt folk, gjort oss oförmögna att ta hand om oss själva, hindrat naturen från att ha sin gång och sålla bort oönskade element. Det gör mig så ledsen.

Sieg heil, säger jag.