Sjukskrivning rocks

Hemma sjuk igår och idag. Hosta, snor, ont. Inte roligt. Varit tvungen att hänge mig åt en kraftig överkonsumtion av glass, vaniljkräm och äppelpaj. Men vad ska man göra? Är man dålig så är man. Vänta. Måste hosta...

Nä det är bara skit med den här gubben. Det märks tydligt att jag passerat det trettio. Min ålder i dödligt förbund med min minst sagt bristande självdisciplin motverkar effektivt alla försök att komma i form. Göteborgsvarvet? Jo, tjena.

Orgie

Hennings liv är som en enda lång romersk orgie. Han ligger där vid ett bröst och äter och kräks och äter lite till kräks igen äta och sen kräkas en gång till. Det enda som fattas är en liten påfågelfjäder att kittla svalget med...

När jag var liten hade mina morföräldrar toalettpapper som såg ut som hundralappar. Kan man få tag på sånt nuförtiden?

Lärandekurvan

Vissa saker får man lära sig.

Jag har lärt mig dricka öl, veta hut och hur man använder pesto. Jag vet numer att skruv och spik ger föremål en helt annan stadga än tejp och att jag hade fel och du förmodligen rätt.

Jag har dragit slutsatsen att folk inte är kloka.

Men det jag är allra mest nöjd med är att jag lärt mig älska kaffe. Jag hinkar i mig kaffe. Fastän magen värker och det kommer blod när jag bajsar. Där har ni ett argument mot intelligent design så gott som något.

Over & out!

Risotto

Helt plötsligt minns jag tydligt den "risotto" skolbespisningen försökte lura i mig under hela min tid i grundskolan. Den bestod av torrt vitt ris, grönsaksblandning ( varianten med paprika, majs och ärtor) samt korvslantar. Vad är det om inte en spark i tänderna på den maträtt italienarna kommit att känna och älska som sin egen? Nu låter det kanske som att jag gillar Italien. Det gör jag inte. Deras VM-guld gjorde att jag tappade intresset för fotboll. Så jag hatar dom. Men rätt ska vara rätt. Någon risotto var det inte som serverades!

Snacka sommar

Thank you, sweet Jesus

Det verkar som Henning börjat acceptera konceptet napp. Om så visar sig vara fallet gläder det mig något ofantligt! Nappen är en ljuvlig uppfinning. Det engelska ordet säger väl egentligen allt: pacifier. Vackert så det förslår. Nobelpris på det, kanske?

Vill minnas att jag tyckte idén med 24-timmars pass var rätt bra. Jobba mycket när man väl ar på jobbet, fler lediga dagar i veckorna och så vidare. Börjar ändra uppfattning så smått. Jobba dygn suger rätt hårt om man bara får två timmars sömn precis mot slutet. Har inte varit människa på hela dagen och presterat rätt dåligt i min pappa/svärson roll. Lite firande har det i alla fall blivit med välling på sängen, sång och trolldegstårta och givetvis en massa presenter. Nu lockar bädden som näcken. Ja, ni vet vad jag menar.

Grattis Signe!

Idag fyller vår dotter tre år. Jag sitter på jobbet. Känns sådär. Men vi har kommit överens om en liten vit lögn hemma så officiellt är det inte födelsedag förrns imorgon. Okej tycker jag. En vit lögn av den minimala kalibern lär inte vara det som skickar mig straight to hell. Nix pix!

Talking to me?

Idag har jag fått byta tröja en tre fyra gånger på grund av Hennings oförmåga att behålla mammamjölken i krävan. Mest minnesvärda omgången lär ju vara när jag rekapitulerade scenen i Lejonkungen där pappa lejon håller upp sin son över huvudet för att visa honom för folk och fä. Lillgrabben sabbade alltihop genom att kräkas på mitt huvud. Men det var inte så farligt. Det hade varit värre om det varit Vickan som fylleskräkts en skrikspya över mig. Eller om jag vaknat i ett trångt tält på Hultsfredsfestivalen under 90-talets första hälft med Mäla hängande över mig, febrilt torkandes onämnbarheter från mitt ansikte med bajamajapapper. Det hade varit obehagligt.

Sötebrödet slut

Mina tio pappadagar, som blev tre veckor ledigt, är slut. Inatt är det jobb som gäller. Kan inte säga att jag längtar direkt. Det har varit en riktigt fin första tid här hemma, längtrar redan efter nästa års föräldraledighet...

På glid

Halloween fest i Mölnlycke igår. Sedan nattbuss hem. Kände mig som en gubbjävel redan innan jag satte på mig bilbältet. Hatar ungdomar. Gillar min MP3 spelare.

Är ganska säker på att jag redan är på god väg att misslyckas med min dotters uppfostran. "Sitt ordentlig i soffan så jag kan slå ihjäl dig". Det är inte sånt man vill höra söndag förmiddag från en tjej som inte fyllt tre än.

Heavy Metal Warrior

Showdown på Zenit

Idag lunchade jag och Mia på café Zenit. Henning var med och sov i sin barnvagnsinsats. En stund. Sen började han skrika lite, dom gör ju gärna det, när dom är hungriga. Så Mia halade upp honom och gav honom bröstet. Diskret och fint men ändå amning på lokal. Det är en av de saker jag tycker är fullständigt naturliga. Vi lever och verkar ju ändå i Sverige.

Vid bordet bakom oss satt ett gäng om tre och pratade spanska med varann. Dom såg ut att vara bördiga från typ Sydamerika. Plötsligt hörde jag hur dom började prata om hur äckligt det var att amma offentligt och att vissa borde skämmas och ni fattar jag tände på alla cylindrar. Direkt. På klingande spanska och utan att vända mig om sade jag nåt i stil med "jaha, och vad åt du när du var liten, sög du din farsas balle när han kom hem efter jobbet på kvällarna". Jag tog en klunk cola och innan jag visste ordet av satt det en pinnstol i bakhuvudet så det sjöng i skallen på mig. Slängde mig åt sidan, fick fram mobilen ( Nokia 3330, are you feeling lucky, punk?) och körde in den i ögat på honom. Kompisen var på väg fram men Mia smög sig på han från sidan och körde latteglaset i hans hals så arteria carotis sprang läck. Henning hängde kvar vid bröstet med något vilt i blicken. Tredje snubben hade hunnit bli lite osäker och jag vilade inte på hanen utan drog en powerfist i bröstet på honom så att sternum gick i två bitar och karlstackarn flög baklänges ut genom ett fönster och landade under en DHL lastbil.

Vi drog därifrån snabt som fan. Jag tror ingen märkte vad som hände...