Valborg. Första Maj.

Slottsskogen på Valborgsmässoaftons kväll är kanske inte riktigt i klass med Dantes Inferno eller inbördeskrigets Rwanda. Men man kan ändå lugnt påstå att det inte är människans bästa egenskaper som kommer i dagen just den kvällen på året. Ungdomar ur alla tänkbara subkulturer snubblar omkring i olika grader av berusning och bara väntar på att råka illa ut. Värst är alla stackars tjejer i 16-års åldern. Minimalt klädda, aspackade klockan 21 på kvällen och det bara lyser presumtivt våldtäktsoffer i neonskrift över dom. Ni kan fatta att det stryker omkring en del riktigt jävla otäcka typer i parken en sån kväll. Rovdjur. Tur att bängen trålar som dom gör.

Och så Första Maj. Årets viktigaste dag. Dagen då det arbetande folket ska gå man ur huse för att slå näven i bordet och visa att nu jävlar här kommer vi ananas järpe tugga och njut borgare snart är din saga slut eller hur den går. Så var det ju inte riktigt men ändå Jag och Signe hängde traditionsenligt runt Järntorget och kikade på alla iranska kommunistsekter och annat löst folk. Järntorget på Första Maj. Man kunde ha en tävling. Räkna vänstersekter. Folkligt så det förslår - not. Men va fasen. Det blev en trevlig dag med mycket demonstrationstågs-spotting och sol och värme och samkväm och en del gamla ansikten och till sist en öl med Kalle på gamla Gillestugan eller ja det blev två och det räckte för att jag skulle bli lullig och när jag började dra mig mot knarkarparkleken för att bära hem min dotter fanns inte ett spår kvar av festligheterna. Jo. En ensam liten flagga med en grovpixlad Karl Marx. Det var allt. Sorgligt.