Respectus Maximus

Vi spanade lite på Göteborgsvarvet idag, jag och familjen. Stod i Slottsskogen vid cykelbron över till Änggården och hejade fram alla par trötta ben som passerade.

Det mest imponerande under eftermiddagen var den kille som passerade uppenbart nedskiten. Löst bajs glittrade ända från kanten på hans löparshorts ned till knävecken. Maximal jävla respekt säger jag. Tyvärr hade jag inte sinnesnärvaron att ta hans nummer. Då hade jag lätt kollat upp vem han var och var han bor och skickat ett blombud dit per omgående.

Det är människor av det virket vi har alldeles för lite av i det här landet.