måndag, juni 09, 2008

Polska

Mina favoriter hitills är polackerna.

Jag var som trollbunden när de stod där, sida vid sida likt den antifascistiska skyddsmuren, och sjöng den vackraste av nationalsånger med ljusa, klingande stämmor. Deras ansiktsdrag så rena och pojkaktiga, deras blickar så allvarliga och fyllda av livserfarenhet.

En ensam tår rann utmed min kind när jag tänkte på alla de som gav sitt liv i kampen mot de tyska horderna. Familjefäder söndermalda under Tigerstridsvagnarnas band. Unga pojkar slitna i stycken av Stukaplanens tjutande raketer. Gamla män gråtandes i skyttegravarna, samlandes kraft för ett sista tappert men meningslöst motanfall.

Offervilja! Gemenskap!

Och över alltihop ligger värmen som ett kvävande lock. Det kliar i fingrarna. Och jag vet var hon gömt tändstickorna...