Blottarkungen

Jag anade väl att mitt tvångsmässiga behov att visa penisen i det offentliga rummet skulle straffa sig förr eller senare. Bita sig självt i framsvansen, så att säga.

Jag sitter i skiten, kort och gott, och är långtifrån säker på att det kommer lösa sig. Folk kan vara så snarstuckna. Lite naket. Ska det vara något att uppröras över? Små, små människor. Mentala dvärgar oförmögna att uppskatta god konst i form av en välskulpterad manskropp.

Byggjobbare. Trodde dom var av tuffare virke än så. Grät som små barn, sprang och gömde sig. Jag hörde dom nog, där dom satt och pratade fotboll & analsex i byssjan. Snacka om att talk the talk utan att walk the walk. Ringa polisen. Jävla kärringar, för att använda deras eget snicksnack.

All hail the king!