Hundkamp & vardagsäventyr

Idag är jag trött och känner mig inte särskilt kvalitetssäkrad. Blev jagad av en hund. Den såg liten ut på långt håll så jag skrek Jävla hundägarsvin!! åt dess husse när han inte plockade upp efter aset. Då bussade han besten på mig. Jag fick ett hugg i ljumsken, rätt i a.femoralis. Det sprang läck och kunde slutat illa om jag inte haft med det avsnörande förbandet jag köpte på eBay, begagnat med blodfäckar och allt straight outta Iraq eller det var efter någon black op djupt inne i Södra Waziristan jag vet inte. Kreaturet tog jag av daga med min stridskniv av märket Gerber. Rätt genom huvudet.

Nu står valet mellan att kika på Midninght Cowboy och äta popcorn och bara äta popcorn. Men först ska barnen i säng.

Leve the Lundby bambatants!

Nationen är i uppror efter det att ett rådigt varubud med sin mobil lyckats filma en bambatant eller två som skopar upp spilld spaghetti från golvet. Inte mer än rätt, säger jag. En snabbt avklarad process mot dessa missdådare är av nöden, gärna i en militärdomstol med arkebusering eller dylikt som påföljd...

Är folk inte kloka? Eller, ja, det vet jag ju att dom inte är. Men det måste väl finnas gränser? VAD är problemet? Upprörd hade jag blivit om dom hade slängt perfectly good mat bara för att ett litet något av det vidrört den nästintill kliniskt rena ytan som golvet i ett svenskt skolkök utgör. Helvete. I stora delar av världen skulle dom gråta av lycka om dom kunde upprätta den sanitära nivån i sina operationssalar. Istället drar drevet igång och tidningarna fylls av upprörda insändare. Idioten, fascisten och gottköpspojken Bert Karlsson tillåts återigen öppna munnen i det offentliga rummet. Snälla, små människor. Gnälla över lite mat på golvet samtidigt som man varje lördag släntrar ner till gottebutiken och plockar äckligt bakterietäckt godis från förvaringskärl så eftersatta och odescinfecerade att man nästan med blotta ögat kan se hur det rör sig däri, godis som vidrörts av små knubbiga calicibeströdda fingrar, vridits och vänts på för att sedan läggas tillbaka. Där har ni en motbjudande företeelse. Men skrivs det spaltmeter om det? Jag förtvivlar. En pandemi skulle göra folk gott, något som drar med sig en eller två tredjedelar av mänskligheten och lämnar rum för lite sunt förnuft...

Stammheim on my mind

Barnen har vattkoppor. Dom är så gulliga med sina krustor och sitt kliande. Det är nästan så man önskar att man kunde få det en gång till.

Jag har en kompis som jobbar med stål och betong. Själv gillar jag orkidéer. Och Erasure. Men jag är väldigt trygg i min manlighet.

Det blir mer och mer pepp inför The Gaslight Anthem i februari. En efter en ur Slätta Possen ansluter sig. Fest kommer bara vara förnamnet.

Jag har hittat en jävligt snygg Dead Mans Shoes tröja. Är den värd knappa tvåhundra spänn? Jag börjar tro det.

501 inlägg och fortfarande inget vettigt att säga. Bra, Hank. Bra.

Syndigt billigt

Om det är billigt att hitta en välbesökt svensk blogg och till dagens inlägg infoga en kommentar som med löfte om nakna svenska flicka inbjuder till besök i denna kyrka enkom i syfte att trissa upp träffarna på SiteMeter, ja, då är jag billig. Billig som synden!

Nu ska jag ta ett hett bad med en Strongbow och Sven Hassels Döden På Larvfötter som enda sällskap.

Enkel matematik

Idag frågade min dotter mig Pappa hur många gånger har du bajsat i ditt liv? och av olika anledningar passar det ganska bra att göra en sådan beräkning just ikväll. Som ni alla förstår kan det bara bli en i bästa fall ganska grov uppskattning men ändå. Jag tycker barn ska vara frågvisa. Frågar man aldrig lär man sig inget. Om man inte läser det i en bok. Eller ser det på TV. Men hon är bara fem och jag tycker man får hålla det enkelt i början, alltså uppmanar jag henne att vara frågvis. Men nog om det!

Svaret är >11680 gånger.

Hon får veta det imorgon.

Ändrade familjeförhållanden

Röda Faran är numera avyttrad. Det är med ett styng av vemod vi låter henne lämna plats åt en syster av nyare modell.

Vi önskar henne all lycka i framtiden!

Rulla med smällarna

Vilken jävla grisnatt.

Jag är van vid att släntra iväg till jobbet, kolla lite på grejerna, kanske rädda ett liv eller två. Men det brukar aldrig vara några problem att klämma in en sex sju timmars sömn och lite lyfta skrot.

Inatt piskade dom upp oss från början till slut. Jag vacklade hem i gryningen som en skugga av mitt forna jag, som om jag spelat huvudrollen i ett par tre remakes av Matrosen och Stjärnan.

Och så finns det ju alltid en prick över i:et.

Min var det faktum att sonens gårdagsfeber omöjliggjorde dagens dagisvistelse vilket i kombination med gummans skolvistelse resulterade i cirka två timmars sömn på förmiddagen och det, kära vänner, tar sin tribut, kräver sin man, kostar mer än det smakar och så vidare.

Jag önskar jag jobbade med betong. Lättförtjänta pengar.

Inköpslista

• Israelisk flagga.
• T-Gul.
• Tändare.