Special Forces Skägg #1

Häromdagen var det fest. Ja jädrar. Pôjka från slätta som vet hur man festar. Det var sprit och diverse otukt, en vildsint hedonism som fick Morfar och Pyret att framstå som amatörer. Sen blev allt svart. Så här två dagar senare visar organismen åtminstone en antydan till att börja återhämta sig, men jag är lite orolig för Jebban. Han är fortfarande borta. Sista livstecknet var ett sms skickat till Mäla där han lät meddela att han vaknat helrakad och stomiopererad hemma hos Harald Treutiger. Han hade visst varit på vårdcentralen, men enligt dom existerade inte hans personnummer. Han var rädd och grät och dörren hade inget handtag på insidan. Det låter väldigt illavarslande men just nu har jag nog med mitt. Vätskebalansen är helt paj.

Jo. En kul grej var att på S&M klubben vi eventuellt besökte så spelade dom Meat Loafs "I'd Do Anything For Love ( But I Won't Do That)" på repeat och det fick mig osökt att fundera på vad that egentligen är. Så jag slängde iväg en fråga till 118 100 där mitt i Götterdämmerungen och blev duktigt överraskad, och glad, när jag fick följande svar efter dryga halvminuten: "Vad "that" är som Meat Loaf sjunger om [...] nämner han i låten. Dessa saker som han inte kommer att göra är "I'll never forget the way you feel right now", "I'll never forgive myself if we don't go all the way tonight", "I'll never do it better than I do it with you", "I'll never stop dreaming of you every night of my life" samt "see that it's time to move on" eller "be screwing around"". Vad kan man säga? Absolut världsklass.

Ibland är det fantastiskt att ha barn. Ibland, rätt ofta, undrar man hur man tänkte. Men det är klart. Det förklarar ju en del. Det där att man inte alltid tänker efter riktigt före. På konsekvenserna. Av de val man ändå gör. Vi har ju ett rätt färskt exempel på det.

http://fredrikedin.wordpress.com/2010/09/20/bye-bye-kansas/

+1.

Jaha. Då vaknade man i morse till ytterligare fyra år av borgerligt styre. Vad bra. Då får jag betala mindre i skatt. Och så kan jag förmodligen inom en snar framtid handla sprit hos turken på hörnet. Som i mitt fall är en sur etnisk svenska helt utan servicekänsla. Vilket jag faktiskt uppskattar. Bristen på servicekänsla, alltså. Inte det faktum att hon i vart fall ger intryck av att vara härligt rågblontblåögt Svensk sedan oräkneligt antal generationer tillbaka. Jag lever och verkar trots allt inte i Grästorp. Man skakar sitt huvud, böjer det i skam över dumheten och historielösheten. Människors i allmänhet, valda delar av skaraborgarnas i synnerhet. Riktade mord, någon?

Kan inte någon dra igång en stadsgerilla? Jag är med.

Igår köpte jag en rent ut sagt överjävligt dyr så kallad friluftsjacka. Jag drabbades i det närmaste omgående av starka skamkänslor och slank med svansen mellan benen in på en bokhandel för att i ett patetiskt försök att till någon liten del rättfärdiga mitt inköp med att införskaffa en karta över något naturreservat eller dylikt. Så långt hann jag inte. Det första jag ser när jag kommer innanför dörren är Björn Hellberg. Han sitter ensam vid ett litet bord och ser trött och uppgiven ut. Bredvid honom ligger några exemplar av hans senaste bok, i handen har han en penna. Man ser på honom att affärerna inte går bra. Att han vill hem. Att han är ledsen. Jag blir också ledsen. Det är andra gången jag ser Björn våndas på det här sättet. Förra gången satt han vid ett bord utanför en boklåda på Drottninggatan i Stockholm. Alldeles för långt ut i gatan. Helt ensam. Människor strömmade förbi, ingen stannade. Det var på gränsen till ett övergrepp. Det här är inte lika illa, men hela situationen gör mig mycket nedstämd.

Och vad gör jag? Står jag upp för Björn. Ser jag honom, som människa, som författare? Nej. Jag smyger ut, samma väg som jag kom. Tyngd av ännu mera skam...

I morgon är det val. Jag lutar åt att köra på sossarna över hela linjen i någon form av försök till skademinimering. Det är egentligen det enda jag har att säga om det hela. Det, och att jag tror det går åt helvete den här gången också. Folk är ju som bekant fan inte kloka.

Som en parentes kan man ju fråga sig om inte någon socialdemokrat i ledande ställning borde reagerat under folkhemmets uppförande och insett att fortsätter vi på det här viset får svensken det för bra. Dumma, otacksamma och historielösa som dom är kommer dom bli folkpartister. För folk är fan inte kloka.