Idag plockade min son fram tre böcker att ha med till frukostbordet. En atlas, ett engelska lexikon samt Hebbershålsapokryferna...

Åren går, mina vänner.

Idag stötte jag av en slump på denna logotyp för en av de Göteborgsföreningar som hållit en lite lägre profil under de år jag varit bosatt i staden. Jag tycker att den är toppen. Jag blir glad av att titta på den. Jag blir sugen på curling. Hade det inte varit för att de huserade på Hisingen hade jag förmodligen ansökt om medlemskap ögonblickligen. Jag tror att jag skulle passa bra som sån där kvastförare.

För att stävja problemen med blod i både avföring och uppkastningar den senaste tiden har jag sedan ett par dagar kombinerat den farmakologiska behandlingen med avhållsamhet från koffein. Det är inte lätt, ska jag säga. Idag har jag legat till sängs hela dagen, utmattad. Tur att min dotter blev magsjuk i morse. Så man har någon form av alibi för att parkera ungarna framför televisionen.

Gud i London, vilken horribel magkatarr jag har. Vågar inte ens tänka på graden av pH-avvikelse som måste föreligga. Ett lackmustest i dagsläget på min ventrikel skulle förmodligen kunna ligga till grund för en notering i Guiness rekordbok.

Igår såg jag en film. Det sker mycket sällan. Klicka här för en så kallad trailer. Det är en slags försmak på filmen, där man klippt ihop en massa godbitar för att få en på rätt humör.

Vi får väl se hur det går i Tunisien. Under tiden lyssnar jag på den här fantastiska hiten från min barndom om och om igen samtidigt som jag funderar på det här med "riktade mord". För eller emot?

Magsjuka barn är så härligt oberäkneliga. Dom håller en på tårna.

Sitter i tyst läsesal på en av filialerna till stadens universitetsbibliotek. Min kropp låter. Tarmen och strupen gurglar och mullrar. I ett. Folk vänder sig om, sådär lite halvt. Vill titta argt på mig men vågar inte riktigt. Jag försöker hålla fanan högt och låtsas att det är den tjocka tjejen bredvid som är boven i dramat. Men ingen verkar gå på det. Goda råd är dyra. Det finns två alternativ. Antingen biter jag ihop och sväljer stoltheten/skammen. Eller så drar jag av tårgasgranaten jag fick med mig imorse och sticker fort som fan...

Ibland knackar hon lite försynt på dörren, inspirationens musa. Skrider in i det flackande skenet från ett stearinljus, lutar sig försiktigt fram över den unge poeten som somnat vid bordet med pennan i hand. Nafsar honom i örat. Viskar med sprucken röst. Väcker något inom honom till liv. En roman! Han vaknar plötsligt till liv. Uppfylld av något nytt. Mål och mening. Skaparkraft.

Tjäna folket.

Slalom. Vilken frihetskänsla! Min kropp sveper som en örn nedför pisten fylld av en tyngdlös, jublande glädje!

"Fantiserar du ibland om att bygga fällor?"