In the ghetto

Var nere på Linnégatan med min käre granne och tog en öl eller två i all stillhet. Två och en halv. Och lite Strawberry Daiquiri. Barpersonal bjöd på godis. Socker. Emulgeringsmedel. Färgämnen och gelatin. Vilket framgångsrecept.

Jag har ju länge misstänkt att vårt garage används för narkotikaförsäljning på en ganska frekvent basis. Fick detta bekräftat idag. Tydligen en snubbe ett par trappuppgångar längre bort som står för affärerna. Förmodligen är en del av varorna egen producerade. Av lukten i trappen att dömma.

Har egentligen ingenting emot det. Tvärtom, faktiskt. Det ger lite spänning, lite ghetto. Jättelite, visserligen, men ändå. Samtidigt som man slipper bo där. Som att ha kakan och samtidigt knapra lite på den. I kanten bara.

Elände

Jag känner att jag fick en riktigt dålig start på dagen idag. Slog på text-TV och läste om dom två 13-åringarna i Stockholm som blivit våldtagna och knivskurna. En av dom riktigt illa. Så illa det går. Och en sexåring som befunnit sig i lägenheten och blivit omhändertagen av soc.

Nu kommer våra kvällstidningar ha fullt upp. Sida 4,5,6,7,8,9 och 10. Slicka sig runt munnen och gnugga händerna. Blir mycket lösnummer på en sån grej.

Och så en och annan förbön runt om i kyrkorna under gudstjänsterna imorgon. Så jävla dumt. Vad spelar det för roll om han nu skulle finnas och verkligen lyssnar. Han lägger ju uppenbarligen inte två strån i kors för att styra upp skiten.

Nä. Nu ska jag jobba till imorgon bitti. Hoppas att det inte blir så mycket misär idag. Tyar inte med det.

Teater

Idag var vi på friluftsteater i Slottsskogen. Föreställningen som gavs hette "Grodan och främlingen", en sedelärande historia om rasism och främlingsfientlighet.

Ensemblen utgjordes av ett gäng glada amatörer, de flesta såg ut att ha passerat 60-års strecket. Enda undantaget var killen som spelade råttan. Han var en försagd, anemisk stackare vars repliker blåste bort innan de nådde första raden. Jag vill inte påstå att det var direkt Samhallvibb. Mer lite obalans kanske.

Mia trodde att sällskapet hette Teater Sfinkter, men det ställer jag mig ganska skeptisk till...

Sist men inte minst vill jag nämna alla små gröna larver man liksom fick på köpet. Hundratals! Dom regnade ner från träden. Har fortfarande kvar på jackan och i håret. Minns dom från när jag var liten. Brukade fånga in och ha i ett akvarie och kika på. Men dom lyckades alltid rymma.

Ett viktigt meddelande

En uppmaning till dig som bor i de västra delarna av vår vackra stad:

Bli inte sjuk inatt. Jag är trött, mycket trött. Jag kommer förmodligen att tillhandahålla undermålig eller rentav hälsovådlig medicinsk behandling.

Ta en taxi istället.

En gnutta hopp

Finland. Landet som brukar sluta på delad sistaplats tillsammans med Malta. Som aldrig får mer än sisådär tre poäng. Dom skickar ett gäng halvtjocka hårdrockare i 30-års åldern iklädda monsterdräkter och tar hem hela klabbet. Alltihop.

Det gläder mig. Och det gläder mig så-in-i-helvete att Carola bara kom femma. Jag fröjdas i djupet av min själ. Den agnostiska motsvarigheten till änglar, trumpeter och tungomålstalande fyller mitt hjärta och jag dansar en liten glad dans. En strimma ljus tränger igenom vid horisonten. En gnutta hopp kan ändå anas någonstans därinne i snårskogen av mänsklig dumhet och ren jävla medeltidsondska. Det finns fortfarande hopp om livet.

Och runt om i hela vårt avlånga land sitter en massa högerkonservativa, vidskepliga stackare och förfasar sig. Det är nästan det bästa. Det och att Carola förmodligen lipar fortfarande...

Eurovision Song Contest

Jag tror inte på det fria valet.

Jag kommer att titta på melodifestivaleländet i år igen. För vilken gång i ordningen mins jag inte. Sen urminnes tider... Om det verkligen var så att det var jag som styrde skutan skulle jag göra något helt annat.

Även om jag inte bryr mig om vare sig musiken eller utgången tycker jag det är beklämmande att vårt land skickar en vidskeplig, homofob botoxkärring för att representera oss. Vem som helst får vinna. Bara inte Carola.

Okej då. Jag håller lite på Lordi. Det är ändå något speciellt med band som klär ut sig till monster. Och så är refrängen rätt klatschig.

Nu ska jag gå och handla filmjölk.

Porträtt Två

Porträtt Ett

Ultraljud

Idag var vi på Östra och kikade in i livmodern med ultraljud. Det var lite nervöst innan. Man vill ju att allt ska vara som det ska. Och det var det. Saker och ting satt där dom skulle och det var full aktivitet på grejerna.

Och om jag inte är helt ute och cyklar så blir det variation i barnaskaran när näste kommer...

Perfa!

Spelschemat för VM och schemat för undertecknad passar varandra som hand i handske! Inte en krock vad det gäller svärjematcherna och slutspelet. Sen finns det ju ett gäng andra man gärna ser och där vet jag inte riktigt än men jag får ju säga att som det är nu kan jag inte klaga...

Jobbar. Lugnt och fint. Har till och med hunnit städa ur bilen. Det är bra, hygiendetaljen är tyvärr lite eftersatt.

Ikväll ska jag leka med Nicos. Vi ska se på fussball. Final i Champions League. Kanske hinns det med lite Xbox om det vill sig väl. Och en Vestfyen eller två tre stycken.

Work

Bara tio och en halv timme kvar.

Glaset är halvfullt, inte halvtomt.

Göteborgsvarvet

Förra året sprang vi varvet, Mia och jag. Tjugoen kilometer asfalt att tugga i sig. Gick sådär. Hade siktat på under två timmar men misslyckades. Konan spöade mig med fem minuter.

I år blev det åskådarplats. Familjeutflykt med picknickryggsäcken jag fick i julklapp av jobbet. Riktigt bra var den. En trevlig dag trots att jag varit lite trött i ögat.

På hemvägen var jag så kissnödig att jag var tvungen att smyga mig undan och åtgärda det hela. Det är något speciellt med den känslan. Att kissa i det fria, omgiven av tiotusentals människor so minte har en aning om vad som pågår. Förutom en eller två som råkar snubbla in bakom samma träd eller buske som en själv.

Nu blir det glass. Sen bingen. Sen tjugofyra små timmar på jobbet imorgon.

#2

Man börjar ju ändå undra lite vem det är som ligger därinne...

Fram tills nu har jag inte tänkt på det så mycket. Det har ju märkts en del på Mia, med tröttheten och illamåendet. Men ändå, jag har inte tänkt så mycket på det.

Fast nu har jag legat ett par kvällar och kännt över magen och nog är det så att man kan känna en liten rörelse då och då. Och då pirrar det till lite i magen och man blir varm i bröstet på något vis. Det är vårt barn där inne. Vårat andra. Nummer två.

Jag tror det blir en tjej. Det är lättare med flicknamn. Vi har en bunt vi funderat kring. Men pojknamn? Det skulle vara Kjell då, efter farsan. Men det köper inte Mia.

Om en vecka är det dags för ultraljud. Ser fram emot det. Eftersom det kommer rätt sent kan man nog se vilket kön det är. Men jag vill ha det som en överraskning.

Grönt är skönt

På tre dagar har stupet upp mot Masthugget gått från att vara lika trist och grått som det är största delen av året till grönt och skönt. I mängder av olika nyanser. Det är bara att sitta på altanen och njuta i fulla drag.

Den är i sanning den största fördelen med den här lägenheten.

Och värmen hänger i. Idag cyklade jag till jobbet i shorts. Förmodligen en syn för gudar. På hemvägen gled dom rent okristligt långt upp i ljumskarna. Slottskogen och alla vägarna dit var fyllda av kvinnor i olika åldrar på väg till Vårruset och jag ljuger inte om jag säger att dom allihop mer eller mindre klädde av mig med blicken. Det var lite läskigt.

Mia är och köper käk nere på Pasta House. Eller är det mer tyskt? Pasta Haus? Spelar ingen roll. Gott ska det bli!

Back from the dead

"Sol ute, sol inne
sol i hjärta, sol i sinne"

En stor, rund, god och livgivande sol har strålat från en klarblå himmel i tre dagar nu. Temperaturer på över tjugo grader celsius ska enligt envisa rykten samt GP´s baksida ha uppmätts.

Själen tinar.

Man lever upp.

Och struntar i att det både här och här finns människor med en oerhört mycket större talang för det här med det skrivna ordet än en själv.

Helgen har varit oerhört bra. Från fredagsölen på altanen tillsammans med Vickan, över hellördagen i Slottskogen med diverse barnfamiljer till dagens cykelutflykt till Hovåsbadet och 1-1 match mot Djurgården. Jag njuter i fulla drag. Bring it on!