Samba-Hitler

Mannen på bilden här ovan är Samba-Hitler. Han dyker upp i samband med karnevaler och demonstrationer. Med närmast preussisk disciplin leder han ett glatt gäng dreadsprydda killar och tjejer ur den svenska medelklassen, handplockade från den subkultur som, tyvärr, utgör den svenska vänstern. Dom gillar allihop att röra sig till rytmer från tredje världen och åker gärna på dyra resor till ställen som Västafrika för att lära sig trumma och hänga med de lokala förmågorna. Samba-Hitler själv gillar bäst när han får gå baklänges, blåsa i sin lilla visselpipa och starta och stoppa sitt lilla trumgäng. Jag känner honom inte men han skrämmer mig.

Det börjar likna nåt...

Sådärja. Nu börjar det hända saker. Mäla, du är till hälften förlåten. Det blir tabula rasa om du lyckas lista ut hur man får bort den där lilla tunna ramen samt slipper skriva en lite överskrift till bloggen. Sen får du en mängd bonuspoäng och små guldstjärnor i kanten för alla dom urtjusiga varianterna på headers. Puss på dig säger jag, ni andra får hålla utkik här ovan så får ni se vad jag menar. Nutch, nutch!

Du fuckar mig, Mäla!

Kolla! KOLLA! Ser du hur det ser ut däruppe? Och det är ditt fel, make no mistake about it. Detta kommer att stå dig dyrt, för jag har fan ingen aning om hur jag ska rätta till det eller göra det fint, helt och rent igen...

Räkfrossa

Inatt ska det jobbas efter ett par dagar ledigt. Har varit soft. Hängt med Signe eftersom hennes ögon inte velat sluta kladda sig. I onsdags hängde Mäla på till Världskulturmuseet. Det var trevligt. Först fikade vi och sen blev det stulna indianprylar och AIDS för hela slanten. Hela grejen med AIDS är verkligen botten. Det kan kanske tyckas vara ett kraftigt understatement och det får jag nog ge er rätt i. Kommer bara inte på något riktigt passande kraftuttryck. Kan väl bara återigen konstatera att världen är en kall, hård plats för många av oss... Sen blev det en sväng förbi Vickan (fortfarande sjukskriven sug på den det är säkert nåt fuffens fast han hostar ganska övertygande) som bjöd på en finfin pastasallad och en kopp java.

Igår var det soft. Var på BVC och två tandhygieniststudenter frågade grejer om tänder/matvanor. Vi klarade oss med flygande färger och slapp stå där med skammens rodnad på lilla kinden och bli tillrättavisade som en stackars mamma som var inne före oss. "Eh, va, näe jag lovar inga mera russin...".

Och så idag var det bara jag. Sov länge, tränade, försökte göra ett par ärenden men får väl säga att jag misslyckades och åt så slutligen lunch nere på Briggen innan jag hämtade Sickan. En bra dag. Nu hoppas jag på en lika bra natt.

Daniel Lemma halvhejade på mig på gymet. Tror jag. Jag låtsades som det regnade och forsatte trampa träningshoj. Det kan han ha.

Die Mauer

Så har det då genom omröstning fastslagits att "Die Mauer" är den bästa låt som Thåström nånsin spottat ur sig. Jaha. "Die Mauer". Jag hatar den låten. Ta ett klockslag, vilket som helst, en en helgkväll, vilken som helst när som helst på året och jag garanterar dig att någonstans på ett dansgolv, på en hemmafest eller i en sunkig bar så kommer det att finnas ett kraftigt berusat tjejgäng som sjunger just den låten... Nä. Jag fattar det inte. Jag fattar det bara inte.

Kosmo/Astro

Personligen väljer jag en kosmonaut vilken dag i veckan som helst. En äppelkindad men ändå stenhård sovjet i måhända ful men dock funktionell och oerhört stryktålig utrustning. Egentligen är det ju så enkelt. Lyssna bara på namnet. Kosmonaut. Män och kvinnor som utan fruktan ger sig ut i det stora okända för att sprida frihet, jämlikhet och broderskap.

Snöstorm med stort S

Idag ska det visst vara precis tio år sedan som jag och Mäla blev insnöade i Bergsjön under den värsta snöstormen i mannaminne. Jag minns inte så mycket. Bara att det var fullt med snö för våra fönster och att det inte gick några spårvagnar. Tio år. Vi var nyinflyttade så det betyder ju att jag efter lite basal matematik kan konstatera att jag bott i denna gudsförgätna håla i lite drygt ett decenium. Tiden går fort. Både när man har tråkigt och när man har roligt. I alla fall efteråt.

"The years go fast
but the days go so slow
the days go so slow" - Modest Mouse

Signe har fått någon slags inflammation i ena ögat så det har börjat gotta till sig med var och grejer. Dom sa på dagis att hon inte får komma imorgon. Det betyder direkt hem efter jobbet inatt. Känns sådär. Hoppas det blir ett par timmars sömn. Den gångna natten var väl sådär. Inte mycket att göra men styrningarna kom sådär dåligt tajmade... Och herregud vad det bär emot att cykla hem när man är trött och det är minus tre grader ute. Sov till ett sen gick jag upp till Fredrik och drack kaffe. Köpte en tonfiskbaguett på vägen. Livets små glädjeämnen. Dom är inte att förakta. Det kommer en dag då man får vara glad om man kan sköta de mest grundläggande kroppsfunktionerna på egen hand. Ja jösses.

Arrak

Mäla kom förbi en sväng igår och bjöd på arraksboll till kaffet. Arraksboll. Bara stavningen skvallrar ju om att detta bakverk är väldigt speciellt. Gottäckligt. Och med starka känslomässiga konnotationer till elevlokalen i Nyboskolan. Vad är arrak? Jag får googla lite sen och kika på det.

Idag har jag lämnat S. på dagis, tränat och precis ätit lite rester från igår. Torskfilé under pestotäcke. Ris till det. Lite av min livrätt. Se där. Ytterligare ett ord jag svänger mig med utan att riktigt veta vad det betyder... Nu ska jag hasta in till stan och shoppa ett par grejer. Hade hoppats på en fika med Vickan men han hade precis sjukskrivit sig i ytterligare ett par dagar och vågade sig inte in. Synd.

Första badet som tvååring

Sickan har precis badat och testat en del av leksakerna hon fick i födelsedagspresent. Nu är det rena spat därute i vardagsrummet med frottering, nagelklippning och insmorning med diverse oljor/krämer. Hon njuter i fulla drag, tittar på Bolibompa och pruttar ljudligt. Det mårste vara hur gott som helst att vara två bast...

Bra helg. I fredags var det kalas med olika små vänner på besök. Jag missade tyvärr allt eftersom jag jobbad. I lördags var farmor & farafar samt ett styck faster här. Då var jag närbarande för en kollega var skyldig med ett halvt helgdygn. Och sen igår var det gamla bekanta till Mia här med två barn i Signes ålder. Så det har varit toppen och jag tror att vår dotter är mer än nöjd med sin födelsedag. Dom två populäraste presenterna hitills har varit klossar och en tågbana i trä. Jag håller med.

Geburtstag für Signe

Idag fyller Signe två. Egentligen är det väl inte något konstigt med det. Det har ju gått ganska precis två år sedan hon föddes. Men det känns bra underligt. Två. Då är man ju ingen bebis längre. Då är man som en liten människa.

Sinuit

Sinuit är ett fint ord för bihåleinflammation. Det får jag en släng av nästan varje gång jag är förkyld. Jag var hos en öron-näsa-halsdoktor för flera år sen och fick tid för operation. Dom skulle gå in med fiberoptik och grejer rakt in i pallet och suga/spola och jag vet inte vad. Sen gick det tre år och när den där tiden väl dök upp så bodde vi i STHLM och det var inte direkt läge att åka ner hit och bli opererad på. Men nu vet jag inte. Kanske borde försöka få en tid på ÖNH igen och se vad dom tycker...

Broke, can´t fix

Aj, aj, aj! Håller på att fixa med bokhyllan och en bok föll ned på Mias bärbara så illa att en tangent (tangent 2 " @) lossnade. Som ni ser fungerar den. Men jag lyckas inte riktigt få den på plats. Satan.

Happy Birthday!

Idag har det varit Mias födelsedag. Jag har jobbat och hon haft tenta så det blev inte så jättemycket firande. Inget kaffe på sängen och grejer som det ska vara egentligen. Vi köpte hem mat från Pasta House. Och så har vi tittat på Lost och ätit Polly. I present fick hon en ring, en fin korg från Alternativ Handel och en liten sån där kaffebryggare man ställer på sin spis och så blir det kaffe. Espressokaffe, tror jag. Ganska bra presenter tycker jag själv men inte riktigt den där pangpresenten man så gärna vill komma på. Jag besitter helt enkelt inte den egenskapen. Men vi är i alla fall långlediga över helgen hela familjen och det kommer att bli topptrevligt!

En göteborgsprofil har gått ur tiden. Skådespelaren Kent Andersson är död. Jag har aldrig sett något med/av honom men han verkar ha haft hjärtat på rätta stället. Känns lite sorgligt.

Avslutar med en riktigt cool länk som jag snott från Mälas blogg. Den handlar om kassettband, en rätt cool uppfinning förstår man när man kikar närmare på dom. Bra mycket mer så än Mp3...